Jag vaknar upp tidigt på morgonen av solens strålar som smugit sig in genom gliporna på gardinen och landat på golvet i form av små ljusa fläckar. Av misstag har jag lämnat fönstret öppet och kylan har spridit sig i sovrummet. Jag sätter mig upp i sängen med täcket omlindat runt mig och låter tårna nudda det kalla golvet. Med kroppen tung av trötthet men huvudet klart av den friska luften som samlat sig under natten reser jag mig långsamt upp och tassar ut i köket. På vägen dit kikar jag in genom springan i dörren som leder in till ett annat rum och finner min lillebror lugnt snosandes under täcket. Jag funderar på att väcka honom men beslutar mig för att låta honom ha några fler minuters sömn. Tyst kilar jag fram till kaffebryggaren istället för att påbörja min morgonrutin. Det är inte bara kaffet i sig som är uppiggande utan även processen att tillverka det. Jag lärde mig brygga kaffe av pappa som mindre för de tidiga mornar jag av någon anledning lyckats komma upp tidigare än de andra i huset. Jag gillade känslan av att få smyga ner i köket med tystnaden omkring mig och börja göra i ordning frukost och koka kaffe åt de sovande. Kaffebryggare är min bästa morgonkompis.
Ur kylskåpet tar jag fram filen och häller upp den i en av de mindre skålarna. Jag har frukostperioder. Rostmacka-perioden, knäckebröd med kaviar-perioden, ägg-perioden osv. Denna vecka är fil och musli-perioden gällande och måste därför följas. Kaffe och fil är en skum kombination, men vad ska man göra? Klockan blir 7, magen är mättad och frukosten övergår till att dra på sig kläder och fixa det yttre. De dagar jag är riktigt trött eller stressad brukar jag dra på mig kläder före frukosten för det gör mig piggare och får mig lättare att inse att det inte är en bra tid att krypa tillbaka ner under täcket igen men annars tycker jag om att mysa i morgonrocken så länge det går. Jag tar en halvtimme på mig att fixa mig och sedan har jag ytterligare 10 min på mig om något går fel. Om jag inte hittar nyckeln eller inte får i ordning håret. De som känner mig skulle inte tro mig när jag säger att jag hatar att stressa, men orsaken som får mig att stressa är just att jag hatar att stressa. Jag gillar inte att slänga i mig frukosten och rycka åt mig det första bästa klädesplagget på golvet. Så jag tar det lugnt och stillsamt vilket ofta slutar med mig springandes till tåget i all hast.
Men hey, det är min morgonrutin!
😉
Recent Comments