Our last days at Galápagos

Our adventure has come to its end. Tomorrow we will wake up early to catch our flight back to Sweden again. We spent our last days and weekend doing all the things on Santa Cruz we still had left, we went to Las Grietas (a fresh/salt water pool between two cliffs), to the magic swing and the island Pinzón for some good snorkeling. 

Even though we have done so much things there’s still a whole lot more to see but nevertheless I can say that we did our best to experience as much as possible. We have been on 5 islands in total, seen almost all of the major animals, learned how to dance salsa by the locals, met so much people from all over the world, tried so much new food/drinks and of course, gained a lot of experience and knowledge within the veterinarian profession. We are so grateful towards Darwin Animal Doctors for the opportunity of learning about animal healthcare abroad and towards our school Spånga Gymnasium for financing the whole trip. This would not have been possible without you both!

Through this 5 weeks we have learned so much about medicine but aside from that also the fact that it’s not always necessary with all the fancy equipment, you can do a great deal with the limited materials you got. Through the volunteers who has been working at the clinic we have also learned that it is never impossible or to late to travel around the world, doesn’t matter what age you are or how much experience and money you have. I strongly encourage everybody to find their own memories throughout the world. I know I will. 

 

Ännu en dag i paradiset

Fuck! Jag vaknar upp och inser att klockan redan är 6.50, om 10 min kommer Carma in på kliniken för att äta frukost med oss innan vi börjar jobba. Jag drar snabbt på mig ett par shorts med en V-urringad kliniktröja till innan jag sömnigt drar mig ut till rummet bredvid för att ta fram yoghurten, den spanska flingversionen av Start och en ny frukt att hacka upp. Det får bli ananasen idag, vattenmelon är ändå godare som efterrätt. Alla måltider på kliniken lagas tillsammans men det är alltid trevligt när sakerna redan står framplockade, särskilt om det finns patienter som sovit över på kliniken.

Jag tar med mig morgonkaffet trappan ned till kliniken, ställer av mig koppen utan att ha rört kaffet ännu och börjar plocka på mig vågen, termometrarna, glidmedel, fästingmedel, engångshandskar, desinfektionsmedel samt burken med alkoholdränkta bomullstussar. Rutin är vår bästa vän. Stinky’s kattlåda ska rengöras, tvätten ska tas in och morgonens operationer ska förberedas. När jag återvänder till min kopp är kaffet kallt. 

2 operationer och 3 patienter denna morgon, trots att både jag och Bella är trötta så tvingar vi ändå oss att gå ut denna lunchrast med. Vi är förfan på Galápagos! Hastig uppvärmning av gårdagens middag och sedan ut. Filosoferande med sjölejonen i hamnen, en vandringstur bland sköldpaddorna i bergen eller snorkla bland lavaklippor på las Grietas? Nah, vi är lata som det blir en stranddag. Solen bränner på axlarna och vi nickar ett slött “Hola” tillbaka till alla som hälsar. Inte för vi någonsin träffat dessa människor förut men alla hälsar här, speciellt killarna, men så länge de inte försöker stanna och prata med en på spanska så välkomnar jag uppmärksamheten.

4 h senare är vi hemma lagom till eftermiddagspasset. Nu är det bara undersökningar som gäller så för varje patient som kommer in genom portarna går vi fram och säger våra 3 vältränade fraser “Hola, es la primera vez aqui?”, “es hembra o macho”, “tu nombre y apellido”. Om de svarar “si” på första frågan hämtas ett av de papper för nya patienter som vi fyller i med ägaren. Såklart blir det en hel del improviserande, pekande och gester när två olika modersmål möts. Oftast så babblar de på även om man på spanska uttalat att man inte pratar språket särskilt bra men vi har övat upp många små medicinska ord som vi kan snappa upp medan de pratar. “No comida” med ett förtvivlat ansiktsuttryck betyder att hunden inte äter och “collar” (uttalas kojár) kombinerat med ett reparativt pekande på hunden betyder att de vill ha ett av de kopplen vi ger ut gratis. När vi fått ut all den muntliga informationen vi behöver tar vi både temperatur och vikt på alla. Det är alltid lika roande när man ska gestikulera att man tänker sticka upp en termometer i deras husdjurs ändtarm. 

När det är en halvtimme kvar av arbetspasset smiter jag och Bella upp för att förbereda middagen, så länge det inte är några patienter kvar och vi är säkra på att de andra kan hålla ställningarna. Vegansk middag på lokala ingredienser är alltid lika utmanande. Det blir ännu en gryta med diverse grönsaker vi hittar i kylskåpet, med lite lime i så skojar vi upp maträtten. Inte så illa! Klockan är halv 9 och vi spenderar de sista timmarna i sängen med en god bok eller skrivandet av blogginlägg. “Godnatt” trycker jag fram jag på spanska innan jag stänger ned dataskärmen för att vila ut mig för ännu en arbetsdag på Darwin Animal Doctors.

Buenas noches!

Mysteriet med hunden Ralph

Så förra veckan hade vi en förtvivlad ägare som kom in med sin ljusbruna hund Ralph. Han hade ett hängande huvudet och en lidande blick som skulle fått vilket hjärta som helst att brista. Han kräktes, hade diarré, åt ingenting och var helt uttorkad. Såklart tog vi in honom på en gång och satte honom på I.V (dropp), Isabella och jag blev utsedda att ta hand om honom.

Flera dagar blev han kvar på kliniken utan att vi kunde klura ut vad han hade för sorts sjukdom, det första som misstänktes var viruset Parvo men testresultaten visade negativt. Varje dag tog veterinärerna nya prov eller prövade nya mediciner och varje dag tog jag o Bella ut honom, städade upp spyor/kiss/diarre och temperaturen kollades varannan timme för att kontrollera att hans feber inte dyker upp igen. I 5 dagar var han kvar på kliniken innan veterinärerna hittade en medicin som fungerade. Trots att ha låtit andra veterinärer komma och titta på honom lyckades vi fortfarande inte hitta problemet men medicinen fungerade och det var det som spelade roll. 

Efter helgen vi spenderade på ön Isabela kom vi glatt överraskade hem till en pigg Ralph. För första gången på länge var han uppe frivilligt på benen med en viftande svans och tillbakadragna mungipor i ett glatt smile som tvingade ut hela den rosa tungan att hänga ur munnen. Efter att ha spenderat 7 dagar på en lina i kliniken kunde han äntligen gå hem!

Kattbett och siestas

Vi har nu jobbat på kliniken i 4 dagar och det har varit rätt mycket att ta in. Även om både Bella och jag jobbat på veterinärklinik innan så är det väldigt annorlunda här även om de har samma basiska principer. Exempelvis så är alla djur här bärare av löss eller fästingar, många av fallen består av uttorkning eller infektioner och många fler av patienterna (särskilt katterna) är aggressiva. Redan första dagen blev jag biten av en liten kattunge! Jag klarade mig ganska bra för den hade inte särskilt långa tänder men jag fick ändå gå runt med ett stort bandage i två dagar för att hindra infektioner från att spridas. När alla hundar och katter går lösa på gatan samt med den höga värmen (30 grader) så blir det högre risk för infektionsspridningar så det är viktigt att bitmärken görs rent. Tur att jag vaccinerat mig mot rabies. 

Andra saker som är annorlunda är den låga tillgången på material. Eftersom sjukvården är gratis på Galapagos så får vi endast pengar från donationer och från staten vilket är ganska lite så man måste spara in på det man har. Igår kom det in en liten hundvalpen som var helt slapp i famnen på sin ägare. Vår veterinär kom ut och tog en blick på den men skakade på huvudet direkt. Det var alldeles för sent att rädda den och vi kunde i slösa resurser på ett svaga försök. Hon hade rätt dock, bara några minuter senare somnade den in, dödad av infektioner. Det var väldigt trist att se för om ägaren kommit in en dag tidigare hade valpen nog gått att rädda, alla här har inte lika mycket kunskap för att veta när ett djur är sjukt och sådana här fall är inte helt ovanligt här. 

Vi jobbar mellan 7.30-11.30 sedan har vi en lunchrast på 4,5 h! I detta land brukar man ta siestas när det är som varmast så mycket har stängt och det brukar inte komma några kunder förrän sent på eftermiddagen så vi börjar jobba igen 16.00-19.30. Det är ganska sköna tider för då kan vi spendera lunchrasterna med att gå runt i centrum och titta på djurlivet eller snorkla. Jag är fortfarande ovan med hur orädda djuren är här, igår såg vi till och med ett sjölejon  som snodde fisk ur någons båt. Ägaren blev dock inte särskilt glad… Förutom sälar så traskar det också runt pelikaner, krabbor och havsleguaner vid hamnen där all aktivitet råder.
Genom att känna veterinärerna här på kliniken så kan vi också komma närmare det lokala livet. Vi lagar alla måltider tillsammans så häromdagen tog de oss ut för att äta empanadas och dricka colada för bara en dollar styck! De var väldigt goda!

Så mycket att berätta med det får räcka för nu. Vi ska ner till hamnen o shoppa! 
Ciao!

¡Adiós Amigos!

Screenshot_2016-06-07-23-08-04

Idag drog Elin, vår praktikansvarig, bort mig och min kompis från alla andra och kunde glatt berätta att Galapagosresan nu är 100% på! Vi var lite rädda att bidragen inte skulle trilla in men nu ligger äntligen pengarna inne på kontot och vi kan börja göra oss klara för att åka på riktigt!

Så nu gäller det att tänka på packningen, skaffa nytt pass, spara pengar och lära sig Spanska! Sorgligt nog var jag dum nog att läsa Franska i 4 år för att jag tänkte att “det är ett språk jag lär få nytta av”. Jag kommer praktisera på djurkliniken Darwin Animal Doctors (DAD) på Galapagosöarna i Equador under v. 2-6. och även om både personalen har rätt god engelska är det alltid bra att lära sig så mycket om språket som möjligt. Kanske träna lite extra på medicinska verktyg ifall personalen inte vet vad det heter på engelska eller lite hälsningsfraser för besökarna.

Vill ni kolla mer på vad Darwin Animal Doctors är eller lite information om ön så kan ni klicka på länken här samt så kan ni följa Galapagosresan genom taggen “Galapagos