Redan i förgår kom jag hem från Vässarö-lägret. Jocke och jag tog bussen ut dit i onsdags för att hjälpa till som funktionärer i kök och diverse. Redan när vi kom ut fick vi slita och släpa. Sysslor bestående av att hämta mat, leverera tårta (scout som fyllde år), diska, laga mat och hämta vatten. Ganska chill egentligen och sen vi kom hem från Japan har vädret i Sverige spruckit upp från regn till skinande sol. Lagom varmt skulle jag säga. 
I torsdags var vi nere och badade (stort misstag från min sida), det var ungefär 18 grader varmt men det var ändå härligt att skölja av sig i det bräckta vattnet. Redan på kvällen började Jocke dock bli trött och hängig och ännu senare så skakade han som om vi bodde på nordpolen. Själv kände jag min förkylning inte riktigt hade gillat badet och då sökt skydd i halsen så på fredagen följde jag med honom för att återvända hem. Vi gjorde inte så mycket nytta i campingen ändå vi det här laget. Jag antar att Japan försvagat bådas immunförsvar och det kanske hade varit klokt att stanna hemma… men men.
Vi hade kul den tid som varade. Jag hade saknat den svenska, svala naturen och dess friska väder o det kändes skönt att återigen ständigt vara i rörelse. En månad i Japan har satt sina spår och hemma är egentligen sista stället jag vill befinna mig på. Snart börjar i alla fall skolan och dess vardagliga lunk. Längtar…
Nu blev jag osäker, längtar efter vad, Japan, skolan, bli frisk, eller var det nåt annat? Krya på er!