Our last days at Galápagos

Our adventure has come to its end. Tomorrow we will wake up early to catch our flight back to Sweden again. We spent our last days and weekend doing all the things on Santa Cruz we still had left, we went to Las Grietas (a fresh/salt water pool between two cliffs), to the magic swing and the island Pinzón for some good snorkeling. 

Even though we have done so much things there’s still a whole lot more to see but nevertheless I can say that we did our best to experience as much as possible. We have been on 5 islands in total, seen almost all of the major animals, learned how to dance salsa by the locals, met so much people from all over the world, tried so much new food/drinks and of course, gained a lot of experience and knowledge within the veterinarian profession. We are so grateful towards Darwin Animal Doctors for the opportunity of learning about animal healthcare abroad and towards our school Spånga Gymnasium for financing the whole trip. This would not have been possible without you both!

Through this 5 weeks we have learned so much about medicine but aside from that also the fact that it’s not always necessary with all the fancy equipment, you can do a great deal with the limited materials you got. Through the volunteers who has been working at the clinic we have also learned that it is never impossible or to late to travel around the world, doesn’t matter what age you are or how much experience and money you have. I strongly encourage everybody to find their own memories throughout the world. I know I will. 

 

Ännu en dag i paradiset

Fuck! Jag vaknar upp och inser att klockan redan är 6.50, om 10 min kommer Carma in på kliniken för att äta frukost med oss innan vi börjar jobba. Jag drar snabbt på mig ett par shorts med en V-urringad kliniktröja till innan jag sömnigt drar mig ut till rummet bredvid för att ta fram yoghurten, den spanska flingversionen av Start och en ny frukt att hacka upp. Det får bli ananasen idag, vattenmelon är ändå godare som efterrätt. Alla måltider på kliniken lagas tillsammans men det är alltid trevligt när sakerna redan står framplockade, särskilt om det finns patienter som sovit över på kliniken.

Jag tar med mig morgonkaffet trappan ned till kliniken, ställer av mig koppen utan att ha rört kaffet ännu och börjar plocka på mig vågen, termometrarna, glidmedel, fästingmedel, engångshandskar, desinfektionsmedel samt burken med alkoholdränkta bomullstussar. Rutin är vår bästa vän. Stinky’s kattlåda ska rengöras, tvätten ska tas in och morgonens operationer ska förberedas. När jag återvänder till min kopp är kaffet kallt. 

2 operationer och 3 patienter denna morgon, trots att både jag och Bella är trötta så tvingar vi ändå oss att gå ut denna lunchrast med. Vi är förfan på Galápagos! Hastig uppvärmning av gårdagens middag och sedan ut. Filosoferande med sjölejonen i hamnen, en vandringstur bland sköldpaddorna i bergen eller snorkla bland lavaklippor på las Grietas? Nah, vi är lata som det blir en stranddag. Solen bränner på axlarna och vi nickar ett slött “Hola” tillbaka till alla som hälsar. Inte för vi någonsin träffat dessa människor förut men alla hälsar här, speciellt killarna, men så länge de inte försöker stanna och prata med en på spanska så välkomnar jag uppmärksamheten.

4 h senare är vi hemma lagom till eftermiddagspasset. Nu är det bara undersökningar som gäller så för varje patient som kommer in genom portarna går vi fram och säger våra 3 vältränade fraser “Hola, es la primera vez aqui?”, “es hembra o macho”, “tu nombre y apellido”. Om de svarar “si” på första frågan hämtas ett av de papper för nya patienter som vi fyller i med ägaren. Såklart blir det en hel del improviserande, pekande och gester när två olika modersmål möts. Oftast så babblar de på även om man på spanska uttalat att man inte pratar språket särskilt bra men vi har övat upp många små medicinska ord som vi kan snappa upp medan de pratar. “No comida” med ett förtvivlat ansiktsuttryck betyder att hunden inte äter och “collar” (uttalas kojár) kombinerat med ett reparativt pekande på hunden betyder att de vill ha ett av de kopplen vi ger ut gratis. När vi fått ut all den muntliga informationen vi behöver tar vi både temperatur och vikt på alla. Det är alltid lika roande när man ska gestikulera att man tänker sticka upp en termometer i deras husdjurs ändtarm. 

När det är en halvtimme kvar av arbetspasset smiter jag och Bella upp för att förbereda middagen, så länge det inte är några patienter kvar och vi är säkra på att de andra kan hålla ställningarna. Vegansk middag på lokala ingredienser är alltid lika utmanande. Det blir ännu en gryta med diverse grönsaker vi hittar i kylskåpet, med lite lime i så skojar vi upp maträtten. Inte så illa! Klockan är halv 9 och vi spenderar de sista timmarna i sängen med en god bok eller skrivandet av blogginlägg. “Godnatt” trycker jag fram jag på spanska innan jag stänger ned dataskärmen för att vila ut mig för ännu en arbetsdag på Darwin Animal Doctors.

Buenas noches!

Mysteriet med hunden Ralph

Så förra veckan hade vi en förtvivlad ägare som kom in med sin ljusbruna hund Ralph. Han hade ett hängande huvudet och en lidande blick som skulle fått vilket hjärta som helst att brista. Han kräktes, hade diarré, åt ingenting och var helt uttorkad. Såklart tog vi in honom på en gång och satte honom på I.V (dropp), Isabella och jag blev utsedda att ta hand om honom.

Flera dagar blev han kvar på kliniken utan att vi kunde klura ut vad han hade för sorts sjukdom, det första som misstänktes var viruset Parvo men testresultaten visade negativt. Varje dag tog veterinärerna nya prov eller prövade nya mediciner och varje dag tog jag o Bella ut honom, städade upp spyor/kiss/diarre och temperaturen kollades varannan timme för att kontrollera att hans feber inte dyker upp igen. I 5 dagar var han kvar på kliniken innan veterinärerna hittade en medicin som fungerade. Trots att ha låtit andra veterinärer komma och titta på honom lyckades vi fortfarande inte hitta problemet men medicinen fungerade och det var det som spelade roll. 

Efter helgen vi spenderade på ön Isabela kom vi glatt överraskade hem till en pigg Ralph. För första gången på länge var han uppe frivilligt på benen med en viftande svans och tillbakadragna mungipor i ett glatt smile som tvingade ut hela den rosa tungan att hänga ur munnen. Efter att ha spenderat 7 dagar på en lina i kliniken kunde han äntligen gå hem!

Galapagos – Isabela

We took a day of from DAD so we could stay 2 nights at Isabela instead of one, which was a good move because there were so much things we didn’t have time to do!

We were a little bit confused when we arrived because our plan was to see the flamingo lagoon and then rent some bikes to Wall of tears but after stumbling around for awhile without finding the lagoon we went on to the bikes. Depart from the strong sun, I really enjoyed the ride. Bella didn’t enjoy it as much. While she’s a fan of the beachlife I’m more for the hiking. 
In the evening we went to Beach Bar, an outdoor bar beside the water were you can chill in hammocks while sipping on drinks, bury your feet in the sand or if you’re sober enough, walk on the line. We met a girl there with a bunch of other people who took us to a well hidden “nightclub” (more like a bar with dancing people), were we learned how to salsa.

The partying might have gotten a little bit over my head. The next day I woke feeling ill and my stomach was a mess. Even so, I went on the trip to Los Tunnéles anyway, I just couldn’t miss it. My stomach was jumping along with the boat and their only toilet was a small privy without a real lock on the door. You have to do what you have to do. Beside my cramping belly the trip was really good. We were snorkeling above a reef area where we saw white tipped sharks, a verity of fishes and sea turtles (among other thing), we even got to see blue boobies after going ashore. 

The last day we went to another turtle conservation center and we finally found the flamingo lagoon! I could sleep for weeks after this weekend but it’s all back to business now. Just 2 weeks left before we are going home again, can’t stress it enough.